Jag och soltrollen
Tänk hur länge jag har målat Soltroll! Det började när jag gick i fyran eller femman och var elva år gammal, så skulle vi rita en framsida till våra portfolios, som var pärmar vi lade in saker vi var stolta över som vi hade gjort. Jag skulle rita två gubbar som pratade med varandra, och skulle rita dem från sidan.
Ritade några primitiva föregångare till Soltrollen, som var ganska fula och såg ut ungefär som potatisar.
Skulle aldrig ha trott att det skulle bli så stort! Ritade soltroll under hela grundskolan efter det, varje bänk jag satt vid blev genast full av soltroll i alla former och storlekar.
De fick namn och historier, kläder och smycken, och jag blev ledsen varje gång städerskorna var och tvättade bort dem eller lärarna fick mig att sudda.
'
Istället för att låta dem dö när de försvann från bordet så tog jag kort på dem med mobilen, och sparade dem i datorn! Vet inte vart alla hundratals är nu, men de är säkert i någon mapp i hemmadatorn. Ska se om jag kan hitta några, de är ju så roliga att titta på. Tycker jag i alla fall :)
'
Jag ska inte ens gå in på vad klasskamraterna tyckte om Soltrollen. De flesta skrattade bara och tyckte om dem, men sen fanns det dem som verkligen avskydde dem. Men hur kan man avsky något så gulligt..? Min förklaring var att deras perceptionsförmåga var för liten för att kunna greppa Soltrollen och förstå dem, för Soltroll är väldig komplexa varelser.
'
'
Blev plötsligt bara väldigt, väldigt trött. Tänk vad mycket jag hunnit med i veckan! Det blir förmodligen något med kompisarna på lördag. Eller så stannar jag hemma och vilar upp mig ordentligt tills på måndag.
'
Om jag stannar hemma imorgon kommer jag i alla fall att måla ett Soltroll till, eller åtminstone skissa idéer till vad jag ska måla på canvasen.
'
Trevlig helg <3
'
