Slapparm
Det här är Slapparm. Hans enda arm (som börjar på botten av hans huvud) slutade inte växa när han var liten, utan tänjde ut sig till onaturliga proportioner. Det blev väldigt jobbigt efter ett tag, för när han svävade runt släpade armen i golvet. I flera veckor hade han utslag, brännmärken och sår på den släpande armen. Det kan inte ha varit lätt, stackarn!
'
Det var under den kritiska tiden som armen var för kort för att lindas runt näsan, och för lång för att hänga normalt en bit ovanför marken han svävade ovanför. Handen är fortfarande lite missbildad efter prövningen. Efter en månads släpande i marken hade armen växt sig tillräckligt lång för att kunna lindas runt näsan en gång, och det är omöjligt att förklara för den som inte upplevt det vilken underbar känsla det var för Slapparm! (han kallas så för att han inte har så mycket muskler i armen för att han ska kunna hålla upp den)
'
Folk som fått utstå saker i barndom och ungdom brukar bli ödmjuka, tacksamma, mogna vuxna som vet att man inte ska ta någonting för givet. Det är samma sak med soltrollet Slapparm; även om han inte har den minsta känsla för stil, design och vad som passar med vad är han alltid snäll och hjälpsam, och hoppas kunna växa ut en till arm snart.
'
Heja Slapparm! :D
