Svensk lag?
Måste bara skriva det här. Vad är det egentligen med svensk lag? Tänk er att det är två föräldrar som har ett barn tillsammans. En av föräldrarna är psykiskt sjuk, och misshandlar barnet! Den andra föräldern börjar misstänka det, men har inga direkta bevis då blåmärken och sånt kan sägas kommer från att barnet ramlat, eller slagits med ett barn på dagis och dylikt.
Den friska föräldern kan inte göra någonting, utan tvingas upptäcka undan för undan att barnet blir alltmer inneslutet i sig självt och förstört. Jag vill inte ens föreställa mig hjälplösheten föräldern måste känna, och lagen hjälper inte så mycket här.
För båda föräldrarna har rätt till barnet, båda ska ha lika mycket tid med det. Och särskilt när det inte finns exakta bevis på att ena föräldern misshandlar barnet psykiskt eller fysiskt, om det bara märks att det är något fel men inte vad som är orsaken, då blir det ännu svårare att få 'ensamrätt' till ett barn.
'
Barnets ord borde vara nog för domstolarna, borde inte alla barn tas mer på allvar?
Principer borde aldrig gå före det som är rätt.
